Vad är det med provrum? Hur kan ens sinnesstämning förvandlas
så snabbt genom att man går in mellan tre väggar och ett dammigt draperi? Igår
var jag på shoppingtur och ville hitta något nytt till dopet jag ska på idag.
Det gick inget vidare, jag vet faktiskt inte hur många klänningar jag provade.
Någon satt bra men var så statisk att oavsett hur mycket sköljmedel jag hade
använt så hade den klistrat sig runt midjan och jag hade känt mig lika glamorös
som Bridget Jones när hon åker ner får brandstången.
Då jag väger ca 15 kilo mindre än tidigare somrar har jag
inga sommarkläder som passar, och då menar jag INGA. Jag har ingen vår- eller
sommarjacka, jag har inga shorts, jag har inga bra linnen, inga kjolar, inga
somriga byxor. Jag har ingen tjusig klänning att gå på fest i men inte heller
någon som passar de där 40 timmarna jag spenderar på förskola varje vecka.
Jag stod där igår och provade klänning efter klänning…. för
stor, för liten, för utsvängd, för urringad, fel färg, för dyr… Jag kan lägga
ganska mycket pengar på en klänning om jag verkligen gillar den och känner att
jag kan använda den mycket, sådana där klänningar som får provrummet att lysa
upp i ett övernaturligt sken, eller för att koppla till chick flicks igen… den
sista klänningen som nördtjejen provar när hon ska förvandlas till balens
drottning och få skolans största svin att bli mänsklig… men någon sådan
klänning har jag inte sett på länge.
Jag hittade en fin ”vardagsklänning” och tänkte att eftersom
jag inte har en enda så skulle den passa som strandklänning eller en sådan man
bara slänger på sig när man ska till parken. Jag frågade sambon vad det stod på
prislappen: ”1000 kr” blev svaret, sedan fortsatte han ”ja, jag skämtar inte”.
Klänningen hängdes snabbt upp på galgen igen och utvisades på obestämd tid.
Det sägs ju att man inte ska gå och handla mat när man är
hungrig men ett tips från mig är att inte heller gå på klädjakt när du är
hungrig. Jag förvandlades i alla fall från Glader till Butter på nolltid igår
och känner att jag får vänta med att se ut som Snövit…
Jag älskar dig ändå trots buttersymptomen!
SvaraRadera