När jag sorterat ut skor och
kläder har en del personer sagt till mig: ”Du kan ju inte bara kasta sakerna,
skänk dem istället!”. Saken är den att jag skänker mycket kläder och annat till
välgörenhet men mycket av det jag nu sorterar är så slitet och ibland trasigt
att jag definitivt inte vill ge det till någon annan. Då kommer automatiskt
frågan: ”Om du inte tycker att kläderna är bra nog till någon annan, varför
tycker du att de är bra nog till dig själv?”.
Jag vill komma ifrån slit-och-släng-samhället
och tycker att vi kan bli betydigt mer försiktiga när det kommer till att
konsumera, bland annat kläder. Det finns dock en gräns när ett plagg gjort
sitt. Jag behöver inte ha 10 ”hemmatröjor” eller 3 par ”grävairabatterskor”.
Jag kastade nyligen 6 par skor rakt i soporna och har ändå kvar sådana som jag
i stort sett bara använder när jag ska gå till tvättstugan. Men det var ju det
där med att hyra ut delar av sin plats, tid och energi åt prylar jag inte
älskar. Klänningen jag inte använt på ett par år för att den är galet obekväm
kommer inte vara mer bekväm nästa vecka. Skulle jag gå upp eller ner i vikt
hade den inte heller varit bekväm och hade den det hade den ändå inte suttit
snyggt. Nej, hellre färre saker som jag verkligen älskar, sliter hårt och så
småningom byter ut mot en ny kärlek.
Jag gjorde mig nyligen av med 22
par strumpbyxor. Ja TJUGOTVÅ par. De var inte trasiga men de tillhörde inte
heller de favoriter jag ändå alltid väljer. Varför spara något som varje gång
resulterar i ett ”Nej, de andra är skönare”? Låter det galet att jag
kan rensa ut så mycket som jag gör? Jag är ganska övertygad om att jag
inte är speciellt unik när det kommer till antalet skor, linnen eller
klänningar. Vad har du i din garderob? Hur stor procent av dina kläder använder
du egentligen?
Nu har jag med tagit en ordentlig rensning i min garderob. Kläderna skänkte jag till min stackars förskollärarstuderande syster. Känns skönt för mig och bra för henne som inte har det så fett i kassan. Helgens goda gärning: check!! Kul att du är tillbaka förresten. Kram, Mika
SvaraRadera