Månadens uppdrag - Februari

Aldrig ensam....

Det är inte ofta jag kan säga att reklam berör mig. På ett eller annat sätt gör den kanske det undermedvetet men det finns en reklam som jag tyckte gick in i hjärtat mer än andra. Det var Röda korsets julkampanj ”Aldrig ensam” där man fick se äldre som går och fantiserar om att de har en massa nära och kära omkring sig men som i själva verket är alldeles, alldeles ensamma.

Jag är bortskämd med att ha många fantastiska människor i min närhet men dessvärre finns det väldigt många som är just ensamma. Månades uppdrag blir därför att göra något för någon som ni tror känner sig ensam. Det kan vara någon äldre, det kan vara en granne eller precis vem som helst. Bjud en hemlös på kaffe, skriv ett brev (igen), ta dig tid att prata med någon som bara vill prata eller köp med dig lite fika och gå hem till någon som aldrig annars får besök. Du kan göra lite eller mycket, det lilla kan kännas enormt för någon annan så glöm inte att du kan göra skillnad!

Den växande ”Att göra”-listan

Vi är nog många som är bra på att stapla saker vi borde göra på hög, en sådan stor hög att vi tillslut inte vet var vi ska börja. Viktiga saker brukar jag få gjort ganska snabbt men sedan finns det de där småsakerna som aldrig blir gjorda och därför bara ligger i den där högen som livnär sig på energi. Alla de där små måstena stressar en och eftersom min stress ska elimineras så ska även allt på den där listan bockas av en sak i taget.

Jag har svårt att slappna av till 100 % och en anledning till detta är att jag alldeles för ofta blir påmind av saker jag borde göra. Småsaker som inte påverkar någon annan och som är helt harmlösa en och en men som förvandlas till rovdjur när de hamnar i flock. Mitt första steg till att tämja denna flock är att jag ägnat fredagskvällen åt att sortera, radera och kopiera flera tusen bilder. Jag har varit flitig med att trycka på den lilla knappen uppe på kameran men sedan har det inte hänt så mycket mer. Min förra dator bestämde sig för att bege sig till Nangijala innan jag hunnit kopiera ett endaste dugg så allt, och då menar jag allt, försvann. Den missen vill jag inte gå på igen så nu är min finfina externa hårddisk påfylld med både bilder och andra dokument.

Osorterade bilder är kanske ingen fara, det är heller inga problem att jag behöver ett nytt batteri i klockan, jag kollar ju oftast på mobilen ändå. Men när jag tänker efter så har jag sagt i flera år att jag ska köpa ny mobil men det har ännu inte bockats av på listan. Glasögonen har inte rätt styrka och såväl garderoben som vinden borde rensas. Jag har försökt registrera mitt busskort på Skånetrafikens hemsida ett par gånger men det krånglade båda gångerna och sedan har det inte blivit av. Med tanke på att jag blivit bestulen på två busskort varav ett var nyladdat med en massa pengar borde jag ta tag i det där. Detta är bara några exempel, listan är lång och nya saker dyker upp titt som tätt. Nu ska den där listan inte få mer tillväxthormon utan istället injiceras med gift från alla håll och kanter tills den är osynlig. Det finns alltid något man borde göra men är det en eller ett fåtal saker känns det mer hanterbart.

Fortsättning följer…