Sista gruppträffen

Jag har ikväll varit på min allra sista gruppträff på Itrim. Det känns konstigt och faktiskt lite sorgligt. Jag hamnade i en jättebra grupp och har kommit till många nya insikter, många av dem kan jag dela med mig av i bloggen men inte just idag. Även om jag behöver slita ut ett antal vandrarkängor till innan jag nått dit jag vill har jag som sagt kommit väldigt långt på välmåenderesan.

Vi i gruppen bestämde att vi ska fortsätta träffas privat, något som jag verkligen ser fram emot! Även om det var sista gruppträffen så har vi bara börjat...

Itrim

Ett år går fort, riktigt fort! När jag skrev på kontraktet för Itrim tänkte jag att ett år lät som en väldigt lång tid. Jag var först lite skeptisk mot att skiva på något som skulle kosta mig pengar i 12 månader men bestämde mig för att göra en livsstilsförändring och att verkligen prioritera det. Sagt och gjort, jag fattade pennan och skrev under kontraktet. Nästan tio månader senare måste jag säga att jag inte ångrat mig en enda gång, inte en sekund. Jag gillar verkligen hela konceptet som Itrim har. Nu ska detta blogginlägg inte förvandlas till en reklamjingel men jag kan verkligen rekommendera andra att börja på Itrim.

Jag tror att alla kan gå ner i vikt men man måste också vara rejält motiverad, vara beredd på att anstränga sig och inse att man inte alltid kan ha kakan och äta den (framför allt inte alltid äta den). Itrim är säkert inte något för alla men för mig har det varit det absolut bästa sättet att gå ner i vikt. Trots att jag har en del gruppträffar kvar kan jag redan nu känna att det kommer bli lite tomt när de är över. Man kan skriva på kontrakt för ett år till men även om jag tror att det är jättebra så kommer jag nog avstå.

I torsdags var jag på min senaste gruppträff, den handlade om tankens kraft. Hur vår egen inställning till saker och ting påverkar resultatet avsevärt. Efter ett par lite kämpiga veckor ville jag egentligen bara sitta hemma och göra ingenting men jag pallrade mig ändå iväg till Itrim. Jag behövde inte göra någonting utan valde att denna gång mest sitta och lyssna på alla andra. Dessa härliga människor som alltid kommer med bra tankar och tips. När träffen var över kändes det som att jag fått en energi- och framför allt en motivationsinjektion. Jag traskade glatt hem och hade ett leende på läpparna medan jag åt min tonfisk och mina grönsaker. Utan träffarna hade jag definitivt inte lyckats lika bra så jag är väldigt tacksam för dem!

Tidiga mornar och fruktgröt

Jag var tidigare partytjejen som ville ut och nattklubba loss minst en gång varje helg. Jag kunde inte förstå tjusningen med att gå upp jättetidigt på helgen och menade på att om dagen försvann så hade man ju ändå natten till att dansa och ha skoj med sina vänner. Nu har jag antingen omprioriterat eller blivit gammal. Jag skymtade en väldigt ljus nyans på ett av mina hårstrån häromdagen så att jag blivit äldre är det ingen tvekan om men jag är också på en annan plats i livet och prioriterar helt andra saker. Jag tycker fortfarande att det är kul att gå på fest och jag går gärna ut och skakar loss en och annan lördag (blir dock sällan av). Medan många fortfarande ligger och sover tycker jag dock att det är riktigt skönt att jag redan hunnit med att köra lite cirkelgym. En bra frukost på det och sedan rullar hela dagen på i glädjens tecken.

Idag blev det ”fruktgröt” till frukost. Det är Fru Anna Skipper som kommit med det receptet någon gång. Det faller nog inte alla i smaken då det är lite speciellt men för er som vill pröva är det ganska enkelt. Ni tar ett äpple, en banan och en stjälk selleri och kör i mixer/matberedare tills det blir som en ganska slät gröt. Stjälkselleri har en ganska speciell smak men i detta fall hjälper den till att göra gröten lite fluffig. Som sagt, speciell smak men jag gillar det. Strö gärna över lite solrosfrön och glöm inte att äta lite protein till, i mitt fall blev det kokt ägg.

Det går bra nu

Det har gått lite si sådär med träningen den senaste tiden. I måndags var jag iväg och tränade för första gången det här året, inte en dag för tidigt! I tisdags promenerade jag hem från jobbet och igår promenerade jag hem från skolan. Idag blev årets andra träningspass av. Det känns skönt att vara igång igen.

Kosten har inte heller varit exemplarisk och jag märker ett stort samband mellan vad jag tuggar i mig och hur jag mår. Nu när jag mestadels äter riktigt bra mat märker jag mer tydligt hur mycket jag kan påverkas då jag äter sådant som är mindre bra. Jag blir trött, energilös, mår allmänt dåligt och kan t o m bli lite deppig.

Jul och nyår är ett par av Sveriges stora ätarhelger och så har det varit även för mig. Inte alls som det varit tidigare år, jag har prioriterat och tänkt efter. När jag idag träffade min hälsorådgivare på Itrim för halvårsuppföljning var jag dock helt övertygad om ett ganska negativt besked från vågen. Gissa om jag blev positivt överraskad när den där vågen istället visade att jag gått NER 0,3 kilo. Det känns så otroligt skönt att jag faktiskt är stabil i min vikt och att inga extrakilon försöker smyga sig på.

Om nu ärligheten ska fram så var det muskelmassa jag tappat men med tanke på hur lite jag tränat känns det ändå riktigt bra. Detta betyder inte på något sätt att jag kan luta mig tillbaka i soffan med en påse chips, tvärtom så är det en otrolig sporre för att fortsätta mitt hälsosammare liv.

Just nu håller jag på och experimenterar lite med kosten för att se om jag kan må ännu bättre. Till att börja med har jag uteslutit mjölkprodukter och potatisväxter (potatis, tomat, paprika med mera) för att se om jag märker någon skillnad. Jag fick idag förslaget att utesluta gluten istället så vi får se om jag testar vidare med det. Det är svårt att veta hur länge man måste utesluta något för att märka skillnad, en del saker märker man direkt, andra tar flera månader vilket känns lite kämpigt.

Nu blir det en varm dusch och sedan ska jag sova riktigt gott!

Fortsättning följer…

Grönsaksfest

De flesta instämmer nog i att det är bra att äta mycket grönsaker. Själv mumsar jag gärna i mig alla möjliga sorters kaninmat men till er som kanske tycker att det känns lite motigt att få i sig rätt mängd vill jag komma med lite tips. Tro mig, det finns mycket mer än gurka, tomat och isbergssallad.

Dagens mumsfilibaba står brysselkålen för. Den är god kokt men idag testade vi att skiva och woka den istället. Riktigt gott, det finns en risk för att detta blir något vi kommer äta ofta. De kräver lite salt men då vi i dagens nyheter kan höra att forskare varnar för jodbrist i Sverige kan ni ju välja jodsalt och slå två flugor i en smäll.

En annan av mina svagheter i grönsaksdisken är rödbetor. Kokta, ugnsbakade, rårivna, you name it, I love it! Nu är det ju så att jag gillar i stort sett all mat, det är mitt problem och en av anledningarna till att jag lätt drar på mig några extrakilon. Mat är ju så gott, all mat! Detta är klart en stor fördel då jag inte tycker att det är på något sätt jobbigt att få i mig bra mat, svårigheten ligger i att inte äta en massa annat också. För att återgå till rödbetorna så kan jag äta nykokta, rykande rödbetor tillsammans med endast keso. Varken mer eller mindre, det är jättegott! En ljummen sallad där nybakade rödbetor står för det varma är också en riktig favorit. Jag använder ett recept från Itrim men jag är säker på att ni snabbt kan googla fram en uppsjö av varianter.

Dagens tredje favorit är squash/ zucchini. Nomineringen lyder som följer: En god grönsak med en uppsjö av användningsområden. Allt ifrån mindre bitar i salladen och köttfärssåsen till gratänger, soppor och lasagne. Hyvla zucchinin med osthyveln och använd istället för lasagneplattor, skiva den och grilla på sommaren, ugnsbaka den tillsammans med rotfrukter… en del har svårt för konsistensen, jag älskar den!

Fler tips kommer framöver men om ni har några favoriter får ni gärna dela med er, omväxling förnöjer!

Frosseri, feng shui och vissna blommor

Tandfén blev nog lite rädd när jag började prata om guldfärgade plastkort för även om min visdomstand fortfarande ömmar lite så tänker jag inte så mycket på det längre. Förhoppningsvis känner jag snart ingenting längre och den har växt färdigt för i år (och nästa). Förkylningen är mer kaxig och hänger sig kvar som en blodigel som vägrar släppa taget. Vi får se vem som är mest envis, jag eller förkylningen.

”Snön ligger vit på …” nej, vänta lite… snö… det är det där vita som vi fick en överdos av förra året. Vi är fortfarande på rehab men regn den 24 december känns inte så stämningsfullt. Eftersom det nu inte kommit någon snö men öst ner regn kan det lika gärna fortsätta vara plusgrader så att vi slipper läsa om en massa trafikolyckor imorgon.

Julen är verkligen frossandets tid, det är inte klokt vad vi äter och grönsakerna lyser med sin frånvaro. En och annan clementin dukas fram men annars består julmaten mest av kött och choklad tycker jag. Vid närmare eftertanke är det egentligen ganska galet, inte konstigt att alla äter sallad i januari. Jag äter av det mesta och njuter av det men jag äter inte på långa vägar samma mängder onyttigheter som tidigare år. Jag mötte en kvinna på Itrim som sa att det var första gången någonsin som hon inte hade som nyårslöfte att hon skulle gå ner i vikt. Hon sa att det var en stor lättnad och att hon mådde jättebra. Jag känner likadant men inser samtidigt att jag har mycket kvar att arbeta med. Det där med hälsan är ju som sagt inte bara att kunna ha en viss storlek på klänningarna utan det är så mycket mer. För att kunna hålla vikten måste man ju jobba med allt det andra också och där har jag en bra bit kvar. Mitt alter ego Stressmonstret ska under 2012 elimineras för gott.

Hur går det med månadens uppdrag? Hur många av er tog sig an det? Själv har jag rensat lite men har mycket kvar. Lite har jag gett till nära och kära men det mesta kommer att levereras till Myrorna i mellandagarna. Igår gick jag igenom större delen av mina böcker och fyllde en stor papperskasse med sådana som jag aldrig kommer att läsa eller läsa om. Jag har flera gånger tänkt att jag skulle göra mig av med mina gamla psykologiböcker men det har varje gång slutat med att jag tänkt att jag kanske vill bläddra i dem någon gång. Innehållet är ju jätteintressant. Det ÄR det, jag tycker att psykologi är otroligt intressant men har jag inte ens bläddrat i böckerna på 10 år är det kanske inte så troligt att jag kommer göra det de nästkommande 10 heller.

Nyligen läste jag boken Rensa i röran med feng shui. Jag kan ju inte påstå att jag är speciellt övertygad om att jag skulle bli rik om jag satte speglar på rätt ställe i lägenheten osv så själva feng shuigrejen är kanske inget för mig. Jag tycker heller inte att man ska rensa ut saker bara för rensandets skull ifall det är saker som har en betydelse för en eller väcker positiva minnen men efter att ha läst boken blev jag ändå (ännu) mer motiverad att göra mig av med en massa saker jag inte behöver. Jag har ofta svårt för att varva ner, slappna av och komma till ro, därför måste allt som stressar mig bort. Det gäller allt ifrån böcker som jag tänker att jag borde läsa så fort jag ser dem till mina vissna blommor. Jag har mördat ännu en. Den stackaren hade törstat ihjäl bakom gardinen i sovrummet. Trillingen stod bakom den andra gardinen (nr tre dog ju för ett tag sedan) och såg mycket ledsen och besviken ut, nästan som om den också var redo att ge upp för gott.

Nu ska jag snart göra mig vacker inför min det med Herr Anka!

Jag önskar er alla en riktigt god jul!

Tick tack tick tack

Klockan är mycket och jag borde redan sova. Istället spelar jag rysk roulette med sömntimmarna genom att hinka i mig kaffe såhär sent. Anledningen till detta är att jag har ett arbete som ska lämnas in senast idag. Jag lär mig aldrig, jag behöver den här sistaminutenstressen för att få det gjort och trots att det är arbetet jag borde ägna mig till 100% får jag ett starkt behov av att göra en massa annat. Det kanske hänt något revolutionerande på facebook, bäst att kolla mellan varven. Jag kanske skulle ta och skriva ett blogginlägg, det har ju inte blivit så många de senaste veckorna. Jag har några julklappar kvar att inhandla, jag kanske skulle ta och skriva en lista över dem (jag är en listoman)...And it goes on and on and on. Ännu en gång har jag förvandlats till mitt alter ego Alfons Åberg, "jag ska bara...".

Ok, jag har i alla fall börjat med arbetet och det känns som att jag kommer skicka iväg mer text än nödvändigt (i vanlig ordning) men varför ska det vara så svårt med lite framförhållning?

När jag ändå är igång och skriver vill jag tipsa om något riktigt gott som jag åt idag. För er som gillar chicken nuggets (vilket jag egenligen inte kan påstå att jag gör) finns ett nyttigare alternativ som enligt mig också är godare. Dela kycklingfile, pensla med uppvispat ägg, vänd i sesamfrön och stek i lite olja. Servera med en asiatisk sallad. Galet gott! Tack Itrim för det receptet! I går testade vi en variant på lasange med en massa rivna rotfrukter i köttfärssåsen, zuccini istället för lasangeplattor och keso istället för bechamelsås, mumma kardemumma!

Tick tack, tick tack, mindre än två timmar till deadline, dags att koppla in strömsladden i datorn, peta ner näsan i böckerna och reflektera kring interkulturell kompetens, pluskompetens, mångfaldskompetens och en massa andra kompetenser. Imorgon ska jag istället fundera över om jag någonsin kan uppnå en läggavmedattskjutauppalltingtillsistaminutenkompetens... eller så gör jag det i övermorgon... eller dagen efter det.

Onyttigheter i dubbel bemärkelse!

Igår var det min kära pappas tur att bli födelsedagsfirad. Jag började morgonen effektivt med cirkelträning och sedan en promenad till en kompis. Där fick jag tomma barnmatsburkar som det ska pysslas med på jobbet. Min ambition var att jag även skulle hinna putsa våra fönster igår men det hanns inte med. Idag är det ju näst intill omöjligt och med tanke på att de ändå renoverar vårt tak och dammet dräller omkring släpper jag tanken om blanka adventsfönster. Eftermiddagen och kvällen spenderades alltså hemma hos min pappa där jag syndade med bland annat gräddtårta. I morse syndade jag vidare då det bjöds på god frukost med färska frallor. Det är ingen fara med det men jag inser hur lätt det är att trilla tillbaka i gamla mönster och unna sig både det ena och det andra. Nu när julen närmar sig umgås man extra mycket med nära och kära och det är oftast över en bit mat man umgås. Det är julfester, restaurangbesök, glöggkvällar, julmys, tjejmiddagar med mera, det gäller att välja rätt tillfällen att äta de där onyttigheterna och inte alla tillfällen för de är avsevärt många.

Efter den goda frukosten och en stunds förmiddagsprat var det dags att ta sig hem till Malmö. Jag trotsade stormen och valde att åka kollektivt. Det fungerade alldeles utmärkt och varken buss eller tåg var så mycket som en minut försenade, kors i taket! Jag har virkat en del i helgen och de där rutorna som är tänkta att bli någon sorts pläd förökar sig ganska snabbt när jag väl sätter igång. Det kanske faktiskt blir en pläd trots allt. Det vore skönt att slippa ännu ett ofärdigt projekt som glöms bort i någon låda. När jag virkat så mycket att fingrarna började domna plockade jag fram en bok istället.

Jag har lånat Den hemliga kocken och börjat ta del av vad det egentligen är vi stoppar i oss. Det är en väldigt intressant bok som man vill läsa mer och mer i, den får mig att läsa lite extra på etiketterna i matbutiken och även om jag känt till en hel del matfusk sedan tidigare reser sig håren ibland av obehag när jag inser hur det faktiskt går till ibland. Egentligen vet jag inte om det är så bra att läsa den för snart vill jag kanske inte äta någonting. När jag köper rökt skinka så tänker jag att det är rökt skinka men när jag läser det finstilta på förpackningen så inser jag att den där skinkan inte varit i närheten av en rök utan istället injicerats med någon arom. Balsamvinäger är gott men med tanke på att det är vanlig vinäger som bara tillsatts med socker och karamellfärg är det ju inte så fancy. Visste ni att man kan framställa vanillin av kobajs? Antagligen används inte just detta vanillin i maten, där använder man istället arom från ruttna granar. Det är kemiskt omöjligt att framställa olja från tryffel och om man lägger en bit tryffel i vanlig olja för att smaksätta den så ruttnar den. Alltså innehåller tryffelolja ingen tryffel. Varför är den då så dyr? Listan kan göras hur lång som helst, det fuskas med både det ena och det andra och vi konsumenter är så vana vid de konstgjorda smakerna att vi hellre vill ha den så kallade färskpressade juicen som är 11 månader gammal än den som faktiskt är färskpressad. Spooky!

Ett år äldre, ett år visare?

Igår blev det inget bloggande alls. Anledningen till det var att jag hade fullt upp med att leta gråa hårstrån och nya rynkor i spegeln. Jag blev nämligen hela 31 år gammal igår. De senaste åren har mina födelsedagar tillbringats på någon restaurang tillsammans med goda vänner. Vi har tryckt i oss den ena godsaken efter den andra och sedan har jag rullat hem proppmätt, smått illamående. 2011 är året då jag började mitt nya liv, därför tillbringades istället födelsedagen på ett Itrimmöte och sedan blev det tre varv cirkelgym. Kvällens middag blev grillad kyckling och en smaskig sallad. Det låter kanske extremt men oroa er inte, kvällen avslutades med ostbricka och jag mumsade för glatta livet helt utan dåligt samvete. Jag unnar mig onyttiga saker men jag äter det då och då för att jag verkligen tycker att det är gott och för att jag är sugen på det. Jag äter inte längre pizza bara för att det är söndag eller chips för att det är Bonde söker fru på tv, det är liksom inte någon speciellt bra anledning.

Gårdagens Itrimträff skulle egentligen handla om att umgås kring mat. Detta tycker jag är väldigt intressant då vi väldigt ofta äter för att det är socialt. Fika är ju trevligt och bjuder man hem någon är det självklart att det ska intas en god middag. Diskussionerna flöt dock ut via transfetter och slutade i livsmedelsverkets vara eller icke vara. Även om de inte alltid kommer med de bästa råden tycker jag att de gör ett bra jobb och ska fortsätta med det.

Grattishälsningarna haglade in på facebook och på mobilen, gladast blev jag dock för de som brevbäraren petat in genom mitt brevinkast. Det är ju SÅ mycket roligare att få ett riktigt brev än att få ett mail. Missförstå mig inte, mail och sms är hur kul som helst men ett pling från mobilen framkallar inte riktigt samma leende som ett tjusigt kuvert på dörrmattan. Mer snigelpost åt folket!

Mitt bland gratulationskorten fanns även ett meddelande om att jag hade ett paket att hämta ut på posten. Först trodde jag att det var en födelsedagspresent men när jag såg att det inte var från en privatperson trodde jag istället att det var något jag vunnit. Jag gick och hämtade ut paketet och precis när jag skulle öppna det kom jag på vad det var. Årets WWF-bok: Kor – en kärlekshistoria. Beskrivningen på baksidan lyder: ”Det här är en bok som handlar om kor och människor. Men mest om kor. De har erbjudit oss sina tjänster i nästan tiotusen år, fött oss, stött oss, hållit oss sällskap. Det minsta vi kan göra i gengäld är att se dem”. Vad är oddsen för att man får den boken när man fyller år? Men vad passar bättre till en gammal bondtös som mig? Jag tycker faktiskt att det ska bli roligt att bläddra i boken även om kor inte står överst bland mina intressen.

Av sambon fick jag presentkort på Len Hud. Jag fick ett av några vänner förra helgen också så nu kan jag verkligen unna mig en skön ansiktsbehandling eller något annat avkopplande. Idag trillade det in fler presenter från sambon, nämligen tillbehör till min nyinköpta Big Shot (funderar lite över den där materialismen jag skrev om för några dagar sedan). Vad tusan är en Big Shot undrar ni. De som pysslar med scrapbooking vet, det är en liten mangel eller vad man ska kalla det som kan stansa ut olika saker i. Jag är överlycklig över mina presenter och längtar efter att börja använda dem!

Jag slutar tidigt en fredag i månaden, idag är den härliga fredagen då det står 7 – 13.30 på mitt schema! Det blev en rask promenad hem och sedan satte jag mig för att skriva ett arbete som ska lämnas in senast idag. När jag kom hem hade jag inte skrivit en bokstav men nu är det inskickat. Jag fick kämpa för att inte överstiga de fyra sidorna som man fick skriva. Det där med skrivkramp är inget jag förstår mig på, vad läraren sedan kommer att tycka om innehållet återstår att se.

Nu är det fredag kväll och Idol börjar närma sig. Vem sjunger falskt? Vad har Bard på sig? Kommer Anders Bagge ihåg vem han är gift med? Spänningen är olidlig!

Trevlig helg till er alla!

Målvikt = nya mål

Jag har nått min målvikt! Jag är nu 15 kilo lättare än jag var i somras när jag vägde in mig på Itrim. Det har varit förvånansvärt lätt. Kilona har försvunnit ett efter ett i hög hastighet. Jag har hela tiden mått bra, haft energi och varit motiverad. Visst har det varit tufft att tacka nej till godsaker ibland men jag tänker inte längre bara att jag tackar nej till något som ger någon form av njutning, jag tackar även nej till trötthet, värk, högt blodtryck, diabetes, sömnsvårigheter, hjärt- och kärlproblem, infertilitet, dålig självkänsla och allt annat som korrelerar med övervikt.  Hälsa och välmående är motivationen.

Att gå ner i vikt har varit enkelt, mycket enklare än jag trodde att det skulle vara! Nu kommer vi till den svåra biten, att hålla kvar den hälsosammare livsstilen resten av livet. Det finns många fällor jag kan trilla i på vägen men jag tror att nyckeln är rätt sorts motivation. Sannolikheten att jag tänker på badstrand och bikinibad när jag står och överskådar julbordet om drygt en månad är inte så hög. Det jag måste fokusera på är som sagt hälsan, jag vill må bra! Sedan kan jag ändå ha en snygg nyårsklänning i åtanke.

I arbetet med att hålla vikten tror jag att gruppmötena på Itrim spelar en viktig roll, statistiken säger att man går ner 0,6 kilo extra för varje gruppträff man går på. Varannan vecka träffas min grupp (alltid samma personer) tillsammans med en eller två av våra hälsorådgivare. Det blir mycket diskussioner kring kost och motion men även motivation, stress, sömn och annat som spelar in på hur man mår. Gårdagens rubrik var motivation. Vi pratade om att när man nått ett mål så skapar man ett nytt. Man kan inte göra allt på en gång men man blir heller aldrig klar. Jag mår jättebra nu men det finns ändå mycket som kan bli bättre. Jag har nått min målvikt, äter bra och rör mig ganska mycket. Nästa mål är att förbättra träningen. Hur kan jag utveckla den? Hur blir jag bättre på att få in så många träningspass som jag vill i kalendern? Hur ökar jag min kondition? Hur blir jag starkare?

Jag ska även försöka att en gång för alla bli bättre på det här med att sova ut. Det är svårt, jag har verkligen svårt för att komma i säng i tid. Jag blir varken vampyr eller varulv på natten, istället förvandlas jag till Alfons Åberg som ständigt repeterar meningen ”Jag ska bara…”. Det är alltid en massa saker jag vill, bör eller måste göra. Jag ska försöka bli bättre på att beta av alla måsten så fort de ger sig till känna och sedan gallra mer bland mina ”bör”. Sömnbrist sammankopplas ofta med övervikt, det finns människor som går ner ganska många kilon bara genom att börja sova mer.

Något jag lovade mig själv att unna mig när jag gått mina första 12 veckor hos Itrim var en ny garderob. Det har nu gått mer än 12 veckor och när jag nu är i mål känns det som att det är dags att utöka klädutbudet i mina skåp och lådor. Tråkigt nog har inte lönen ökat i samma takt som kilona försvunnit så jag får tänka noga innan jag köper varje plagg, jag behöver ju allt! Hittills har det bl a blivit två par jeans, två klänningar, en kofta, två polotröjor, en kjol, ett par linnen och en jacka. Det räcker dock inte långt med tanke på att detta är i stort sett de enda kläder jag har som faktiskt passar. Vi får se vad som hamnar på nästa tomma galge i garderoben.

En annan sak jag lovade mig själv efter 12 veckor var en spa-upplevelse. Det behöver jag mer av. Då jag började på Itrim hade jag ont överallt och hade främst massage i åtanke. Nu har jag inte lika ont men tror att jag ska unna mig både en massage och en ansiktsbehandling. Ännu en gång har jag lite prioriterat bort mig själv vilket visar sig på olika sätt både fysiskt och psykiskt. Skärpning Lena!

To be continued…

Varför blogga?

Att blogga är så 2011 så det är väl lika bra att haka på trenden… eller är det kanske 2010? Faktum är att jag startade den här bloggen redan 2010 men aldrig kom till skott med ett endaste inlägg. Tanken var att jag skulle beskriva min väg upp till Kebnekaises topp. Min friluftsmänniska till pojkvän och jag planerade nämligen åka till de svenska fjällen och vandra, detta planerade vi göra sommaren 2011. Jag promenerar mycket och att gå långa sträckor har aldrig varit ett problem för mig, att gå på dåligt underlag, gå i backar eller att gå med tung packning har dock inte riktigt varit min grej. Inte så att jag inte gillar det men kroppen har inte hängt med. Jag kände att det var en utmaning för mig att komma i så pass bra form att jag faktiskt skulle klara av den där vandringen med alla kilo på ryggen, och inte bara klara av den utan att dessutom ha ork och kraft kvar för att njuta. Sagt och gjort, jag tog tag i min träning och började på Friskis och Svettis. Det kändes jättebra i början men sedan fick jag ont överallt och blev väldigt ofta sjuk. Gång på gång började jag om och försökte komma i form, när det inte funkade med de vanliga medelpassen på Friskis testade jag istället de lugnaste baspassen, jag testade längre promenader osv men det gick inte heller. Jag fick mer och mer ont, blev stelare och stelare och det kändes som att allt gick på fel håll. Till min stora besvikelse insåg jag att det inte skulle bli någon vandring, visst skulle jag kunna åka men jag skulle inte kunna ha en massa packning på ryggen och jag skulle inte klara av att gå långa sträckor. Då jag haft ont i leder från och till i minst tio år tänkte jag att det var dags att en gång för alla ta tag i detta. Jag gick till läkaren och fick beskedet: ”Du har myalgi och det blir bara värre om du anstränger dig! Du har inte riktigt fibromyalgi men kanske 30 %”. Först var jag bara glad över att jag inte hade reumatism, artros eller något annat jag haft mardrömmar om men när jag kom hem blev jag både ledsen och arg. Vad var det egentligen han hade sagt? Att jag inte fick anstränga mig, när jag tog upp fjällvandring svarade han ”Det är förbjudet!”. Förbjudet! Ett tag senare gick jag till en annan läkare som istället sa att alla har ont ibland och att även elitidrottsmän känner smärta. Jag bröt ihop framför läkaren och förklarade att det i mitt fall inte handlade om vilja, det var helt enkelt inte fysiskt möjligt att göra allt jag ville göra. 30 år gammal kände jag mig som en pensionär som slitit på kroppen hela livet. En och annan tår kan ibland hjälpa, läkaren lyssnade på mig och jag fick ta alla tester som gick att ta, inklusive röntgen. Den slutliga kommentaren vad dock: ”Du kanske inte kan bli av med din smärta utan får lära dig att hantera den och leva med den”.

I samma veva fick min sambo problem med högt blodtryck och en läkare sa att det kanske skulle bli nödvändigt att börja medicinera. Vi hade båda fått nog och bestämde oss för att tillsammans göra något åt vår situation. Något som kan förbättra både blodtryck och värk är vikten. Vi var båda överviktiga och tog beslutet att satsa på att göra något åt detta. Vi började på Itrim. Itrim är en kedja som fokuserar på motion och viktminskning. Man får en egen hälsorådgivare, går på gruppmöten, tränar där och i början äter man deras mat. Det är inte gratis, tvärtom, det kostar skjortan. Många är skeptiska och tycker att det är onödigt ”Det är ju bara att äta mindre och springa lite”. Jag tror att väldigt många vet att det inte är så bara, när kroppen dessutom skriker varje gång du faktiskt försöker göra allt det där du vet att du borde göra är det ännu svårare. För att prata lite siffror är det snart fyra månader sedan jag drack min första shake. På denna tid har jag gått ner ca 15 kilo (har inte vägt mig på snart en månad) och min sambo har gått ner det dubbla. Helt ofattbart, för bara några månader sedan bodde det 45 kilo människa till i den här lägenheten. Vi tappar byxorna och måste köpa helt nya garderober, det är så roligt att gå i affärer och titta på allt nytt. Det är dock bara en bonus! Den stora vinsten är att jag inte har ont längre, jag har verkligen inte det. Visst är jag fortfarande stel mellan varven och ibland känns kroppen otroligt svag men det går inte att jämföra med hur det var förut. Andreas har flera gånger sagt till mig: ”Du klagar inte på att du har ont längre!”. Han har själv vunnit stora hälsolotteriet och har nu ett perfekt blodtryck. Det är värt varenda krona, vem vill inte må bra? Att gå ner i vikt är det lätta, nu kvarstår den svåraste biten, att hålla denna hälsosamma livsstil livet ut. Viljan hos oss båda är dock så stark att jag inte tror att det kommer bli några problem!

Det var alltså den långa historien om varför den här bloggen kom till från början och varför den heter ”Lenas resa till toppen”. Det här kommer dock inte bli en blogg som bara handlar om träning och mat, det kommer inte bli en renodlad pysselblogg, inte en modeblogg, inte en inredningsblogg, inte heller en politisk, pedagogisk eller provocerande blogg. Det kommer med största sannolikhet bli en blandning av allt ovanstående och lite till. Jag är tjejen med väldigt många bollar i luften men som hellre blir bättre på att jonglera än plockar bort några bollar.

På återseende!