Gott nytt år!

Jag har en känsla av att jag ganska snart kommer att blåsa liv i den här bloggen. Det hände en del tråkigheter under 2012 som fick mig att tappa lusten men nu kliar det i fingrarna och jag längtar efter att skriva om allt mellan himmel och jord.

 

Jag är fortfarande tjejen med för många intressen och för lite tid, skulle någon pysselsugen ha missat det har jag startat en ny blogg som enbart innehåller pyssel, det kommer ni alltså inte hitta mer på den här bloggen. Pysselbloggen hittar ni här:

 

http://pysslomanen.blogspot.se/

 

Gott nytt år!

Livsnjuteri på hög nivå

Jag sitter nu på en veranda och virkar. Utsikten framför mig är en sjö. Regnet smattrar mot taket och det är lite småkyligt men jag har svept in mig i en varm filt. Regnets smattrande i kombination med fåglarnas sång i skogen skapar vacker musik! Jag har ätit supergoda crêpes och druckit kaffe på samma veranda. Mysfaktor 10 av 10!

Sista gruppträffen

Jag har ikväll varit på min allra sista gruppträff på Itrim. Det känns konstigt och faktiskt lite sorgligt. Jag hamnade i en jättebra grupp och har kommit till många nya insikter, många av dem kan jag dela med mig av i bloggen men inte just idag. Även om jag behöver slita ut ett antal vandrarkängor till innan jag nått dit jag vill har jag som sagt kommit väldigt långt på välmåenderesan.

Vi i gruppen bestämde att vi ska fortsätta träffas privat, något som jag verkligen ser fram emot! Även om det var sista gruppträffen så har vi bara börjat...

Dagens citat

"You don´t always get what you wish for,

you get what you work for."

Dagens citat

"You can´t start the next chapter of you´re life if you keep re-reading the last one!"

De och dem

Språkpolisen tipsar:

Jag är lite av en språkpolis även om jag själv många gånger bryter mot skrivna och oskrivna regler. Jag är allergisk mot särskrivningar och sedan är det ju det där med de och dem. Istället för att gå och reta mig tänkte jag nu ge lite tips till er som har svårt för att skilja på när ni ska skriva de och när ni ska skriva dem.

Allra lättast är att tänka på engelskans they och them. När du skriver they på engelska skriver du de på svenska. Them översätts med dem. Du skriver inte "them are happy", alltså ska du inte heller skriva "dem är glada" utan "de är glada".

Vill du inte blanda in engelskan kan du istället byta ut de mot jag och dem mot mig. Få skulle säga "mig vill resa till månen" alltså ska du inte heller skriva "dem vill resa till månen".

Pröva dig fram med olika meningar så får du nog kläm på det snart!

Lycka till önskar språkpolisen som kanske får massvis med förslag på språkliga förbättringar på det här inlägget =).

Grönsaksodling pågår

Medan vi drömmer om en trädgård har sambon och jag fått möjlighet att odla i en kolonilott. Det är otroligt rogivande att gå där och påta i raderna, det kallar jag kinderöverraskning: mindfullness, träning och solbränna på en gång. Vi får handledning och assistans från ägarna av kolonilotten, de har många års erfarenhet och lär oss massor.

Vi har börjat med att så rödbetor, palsternacka, rädisor, flera sorters ärtor och bönor, ruccola, spenat och purjolök. Det mesta har redan tittat upp ur jorden, jag är faktiskt förvånad över hur snabbt det går! Jag längtar tills det är dags att provsmaka!

Rödbetorna tittar upp, vi har sått en hel del sådana och ser fram
emot att koka, ugnskosta, råriva och mumsa på dem!

Sambon älskar ärtor så det har vi
planterat och sått flera olika varianter av.

Månadens uppdrag - maj

JUST DO IT!

Nikes slogan har funnits med ett tag och har redan före Nikes tid använts i omtalade tal och berättelser. Jag älskar dessa tre ord och jag försöker att ha dem i åtanke hela tiden.

Mina uppdrag handlar mycket om hur man kan hjälpa andra och på det sättet bidra till en bättre värld. Det är viktigt att vara en god medmänniska men det är minst lika viktigt att inte glömma bort den person som står en allra närmast, sig själv. Maj månads uppdrag handlar därför om att må bättre själv.

Alla har vi måsten och borden som kanske inte alltid är så kul. Dessutom har vi drömmar som är fullt nåbara om vi bara ser till att ta första steget. Månadens uppdrag lyder som följer:

Skriv ner tio saker som du ofta tänker att du ska göra men ändå inte gör. Det kan vara att putsa fönstren, ringa en gammal vän, avsluta en tidningsprenumeration, börja pensionsspara eller precis vad som helst. Saker som ligger och gnager någonstans i ditt undermedvetna (eller medvetna) och bidrar till en inre stress. Har du inte sådana saker? Tänk efter lite till, vi har alla sådana tankar ibland! Tio saker låter jättemycket tänker ni! Det är det men ni ska välja de där små sakerna som man faktiskt klarar av ganska snabbt men av någon underlig anledning inte gör. Vill ni öppna en restaurang, bygga 20 kilo muskler, resa jorden runt eller renovera huset ska ni inte skriva det på just denna lista. Känns tio punkter övermäktigt, börja med fem, tre eller en.

När du skrivit ner dina 10 saker… JUST DO IT! Du kommer få mer kraft och energi och kan sedan gå på de där svårare målen.

JUST DO IT!

Provrummens förbannelse

Vad är det med provrum? Hur kan ens sinnesstämning förvandlas så snabbt genom att man går in mellan tre väggar och ett dammigt draperi? Igår var jag på shoppingtur och ville hitta något nytt till dopet jag ska på idag. Det gick inget vidare, jag vet faktiskt inte hur många klänningar jag provade. Någon satt bra men var så statisk att oavsett hur mycket sköljmedel jag hade använt så hade den klistrat sig runt midjan och jag hade känt mig lika glamorös som Bridget Jones när hon åker ner får brandstången.

Då jag väger ca 15 kilo mindre än tidigare somrar har jag inga sommarkläder som passar, och då menar jag INGA. Jag har ingen vår- eller sommarjacka, jag har inga shorts, jag har inga bra linnen, inga kjolar, inga somriga byxor. Jag har ingen tjusig klänning att gå på fest i men inte heller någon som passar de där 40 timmarna jag spenderar på förskola varje vecka.

Jag stod där igår och provade klänning efter klänning…. för stor, för liten, för utsvängd, för urringad, fel färg, för dyr… Jag kan lägga ganska mycket pengar på en klänning om jag verkligen gillar den och känner att jag kan använda den mycket, sådana där klänningar som får provrummet att lysa upp i ett övernaturligt sken, eller för att koppla till chick flicks igen… den sista klänningen som nördtjejen provar när hon ska förvandlas till balens drottning och få skolans största svin att bli mänsklig… men någon sådan klänning har jag inte sett på länge.

Jag hittade en fin ”vardagsklänning” och tänkte att eftersom jag inte har en enda så skulle den passa som strandklänning eller en sådan man bara slänger på sig när man ska till parken. Jag frågade sambon vad det stod på prislappen: ”1000 kr” blev svaret, sedan fortsatte han ”ja, jag skämtar inte”. Klänningen hängdes snabbt upp på galgen igen och utvisades på obestämd tid.

Det sägs ju att man inte ska gå och handla mat när man är hungrig men ett tips från mig är att inte heller gå på klädjakt när du är hungrig. Jag förvandlades i alla fall från Glader till Butter på nolltid igår och känner att jag får vänta med att se ut som Snövit…

De stora barngrupperna

"Förskolans stora barngrupper riskerar öka socialt utanförskap". Läs mer på Unicefs hemsida...

http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=2755331161190610430#editor

Om jag fick bestämma

Mycket har förändrats sedan jag var barn men mina drömmar om världen är i stort sett de samma.

Kvällspromenader

Min favorit bland alla motionsformer är promenader. Långa härliga turer både ensam och i sällskap. För några år sedan gick en vän och jag på långtur till Västra Hamnen flera gånger i veckan. Det var som sagt flera år sedan men jag pratar om detta fortfarande. Vi blev båda beroende och våra turer innefattade allt vi behövde för att må bra, motion, ”frisk” luft, trevligt sällskap och havet. Ibland blev det även en riktigt god kopp kaffe under pausen vid havet. En oslagbar kombination. Även om jag fortfarande promenerar har jag aldrig kommit in i riktigt samma rutin igen, förrän nu!

Sambon och jag har börjat med gemensamma kvällspromenader, ibland långa, ibland lite kortare. Det är så mysigt att antingen strosa omkring lite lugnt eller ta sig fram med raska steg när man har den man älskar traskande bredvid!

Igår blev det en lite längre tur då vi gick en mil för att se solnedgången. Lite snuvade blev vi då det var ett gigantiskt moln precis framför solen. Men det var ändå vackert! Molnen i sig bildar ofta fantastiska konstverk och i kombination med havet och en himmel i alla möjliga färger blir det fantastiskt.

Itrim

Ett år går fort, riktigt fort! När jag skrev på kontraktet för Itrim tänkte jag att ett år lät som en väldigt lång tid. Jag var först lite skeptisk mot att skiva på något som skulle kosta mig pengar i 12 månader men bestämde mig för att göra en livsstilsförändring och att verkligen prioritera det. Sagt och gjort, jag fattade pennan och skrev under kontraktet. Nästan tio månader senare måste jag säga att jag inte ångrat mig en enda gång, inte en sekund. Jag gillar verkligen hela konceptet som Itrim har. Nu ska detta blogginlägg inte förvandlas till en reklamjingel men jag kan verkligen rekommendera andra att börja på Itrim.

Jag tror att alla kan gå ner i vikt men man måste också vara rejält motiverad, vara beredd på att anstränga sig och inse att man inte alltid kan ha kakan och äta den (framför allt inte alltid äta den). Itrim är säkert inte något för alla men för mig har det varit det absolut bästa sättet att gå ner i vikt. Trots att jag har en del gruppträffar kvar kan jag redan nu känna att det kommer bli lite tomt när de är över. Man kan skriva på kontrakt för ett år till men även om jag tror att det är jättebra så kommer jag nog avstå.

I torsdags var jag på min senaste gruppträff, den handlade om tankens kraft. Hur vår egen inställning till saker och ting påverkar resultatet avsevärt. Efter ett par lite kämpiga veckor ville jag egentligen bara sitta hemma och göra ingenting men jag pallrade mig ändå iväg till Itrim. Jag behövde inte göra någonting utan valde att denna gång mest sitta och lyssna på alla andra. Dessa härliga människor som alltid kommer med bra tankar och tips. När träffen var över kändes det som att jag fått en energi- och framför allt en motivationsinjektion. Jag traskade glatt hem och hade ett leende på läpparna medan jag åt min tonfisk och mina grönsaker. Utan träffarna hade jag definitivt inte lyckats lika bra så jag är väldigt tacksam för dem!

Månadens uppdrag - Februari

Aldrig ensam....

Det är inte ofta jag kan säga att reklam berör mig. På ett eller annat sätt gör den kanske det undermedvetet men det finns en reklam som jag tyckte gick in i hjärtat mer än andra. Det var Röda korsets julkampanj ”Aldrig ensam” där man fick se äldre som går och fantiserar om att de har en massa nära och kära omkring sig men som i själva verket är alldeles, alldeles ensamma.

Jag är bortskämd med att ha många fantastiska människor i min närhet men dessvärre finns det väldigt många som är just ensamma. Månades uppdrag blir därför att göra något för någon som ni tror känner sig ensam. Det kan vara någon äldre, det kan vara en granne eller precis vem som helst. Bjud en hemlös på kaffe, skriv ett brev (igen), ta dig tid att prata med någon som bara vill prata eller köp med dig lite fika och gå hem till någon som aldrig annars får besök. Du kan göra lite eller mycket, det lilla kan kännas enormt för någon annan så glöm inte att du kan göra skillnad!

Den växande ”Att göra”-listan

Vi är nog många som är bra på att stapla saker vi borde göra på hög, en sådan stor hög att vi tillslut inte vet var vi ska börja. Viktiga saker brukar jag få gjort ganska snabbt men sedan finns det de där småsakerna som aldrig blir gjorda och därför bara ligger i den där högen som livnär sig på energi. Alla de där små måstena stressar en och eftersom min stress ska elimineras så ska även allt på den där listan bockas av en sak i taget.

Jag har svårt att slappna av till 100 % och en anledning till detta är att jag alldeles för ofta blir påmind av saker jag borde göra. Småsaker som inte påverkar någon annan och som är helt harmlösa en och en men som förvandlas till rovdjur när de hamnar i flock. Mitt första steg till att tämja denna flock är att jag ägnat fredagskvällen åt att sortera, radera och kopiera flera tusen bilder. Jag har varit flitig med att trycka på den lilla knappen uppe på kameran men sedan har det inte hänt så mycket mer. Min förra dator bestämde sig för att bege sig till Nangijala innan jag hunnit kopiera ett endaste dugg så allt, och då menar jag allt, försvann. Den missen vill jag inte gå på igen så nu är min finfina externa hårddisk påfylld med både bilder och andra dokument.

Osorterade bilder är kanske ingen fara, det är heller inga problem att jag behöver ett nytt batteri i klockan, jag kollar ju oftast på mobilen ändå. Men när jag tänker efter så har jag sagt i flera år att jag ska köpa ny mobil men det har ännu inte bockats av på listan. Glasögonen har inte rätt styrka och såväl garderoben som vinden borde rensas. Jag har försökt registrera mitt busskort på Skånetrafikens hemsida ett par gånger men det krånglade båda gångerna och sedan har det inte blivit av. Med tanke på att jag blivit bestulen på två busskort varav ett var nyladdat med en massa pengar borde jag ta tag i det där. Detta är bara några exempel, listan är lång och nya saker dyker upp titt som tätt. Nu ska den där listan inte få mer tillväxthormon utan istället injiceras med gift från alla håll och kanter tills den är osynlig. Det finns alltid något man borde göra men är det en eller ett fåtal saker känns det mer hanterbart.

Fortsättning följer…

Tidiga mornar och fruktgröt

Jag var tidigare partytjejen som ville ut och nattklubba loss minst en gång varje helg. Jag kunde inte förstå tjusningen med att gå upp jättetidigt på helgen och menade på att om dagen försvann så hade man ju ändå natten till att dansa och ha skoj med sina vänner. Nu har jag antingen omprioriterat eller blivit gammal. Jag skymtade en väldigt ljus nyans på ett av mina hårstrån häromdagen så att jag blivit äldre är det ingen tvekan om men jag är också på en annan plats i livet och prioriterar helt andra saker. Jag tycker fortfarande att det är kul att gå på fest och jag går gärna ut och skakar loss en och annan lördag (blir dock sällan av). Medan många fortfarande ligger och sover tycker jag dock att det är riktigt skönt att jag redan hunnit med att köra lite cirkelgym. En bra frukost på det och sedan rullar hela dagen på i glädjens tecken.

Idag blev det ”fruktgröt” till frukost. Det är Fru Anna Skipper som kommit med det receptet någon gång. Det faller nog inte alla i smaken då det är lite speciellt men för er som vill pröva är det ganska enkelt. Ni tar ett äpple, en banan och en stjälk selleri och kör i mixer/matberedare tills det blir som en ganska slät gröt. Stjälkselleri har en ganska speciell smak men i detta fall hjälper den till att göra gröten lite fluffig. Som sagt, speciell smak men jag gillar det. Strö gärna över lite solrosfrön och glöm inte att äta lite protein till, i mitt fall blev det kokt ägg.

Det går bra nu

Det har gått lite si sådär med träningen den senaste tiden. I måndags var jag iväg och tränade för första gången det här året, inte en dag för tidigt! I tisdags promenerade jag hem från jobbet och igår promenerade jag hem från skolan. Idag blev årets andra träningspass av. Det känns skönt att vara igång igen.

Kosten har inte heller varit exemplarisk och jag märker ett stort samband mellan vad jag tuggar i mig och hur jag mår. Nu när jag mestadels äter riktigt bra mat märker jag mer tydligt hur mycket jag kan påverkas då jag äter sådant som är mindre bra. Jag blir trött, energilös, mår allmänt dåligt och kan t o m bli lite deppig.

Jul och nyår är ett par av Sveriges stora ätarhelger och så har det varit även för mig. Inte alls som det varit tidigare år, jag har prioriterat och tänkt efter. När jag idag träffade min hälsorådgivare på Itrim för halvårsuppföljning var jag dock helt övertygad om ett ganska negativt besked från vågen. Gissa om jag blev positivt överraskad när den där vågen istället visade att jag gått NER 0,3 kilo. Det känns så otroligt skönt att jag faktiskt är stabil i min vikt och att inga extrakilon försöker smyga sig på.

Om nu ärligheten ska fram så var det muskelmassa jag tappat men med tanke på hur lite jag tränat känns det ändå riktigt bra. Detta betyder inte på något sätt att jag kan luta mig tillbaka i soffan med en påse chips, tvärtom så är det en otrolig sporre för att fortsätta mitt hälsosammare liv.

Just nu håller jag på och experimenterar lite med kosten för att se om jag kan må ännu bättre. Till att börja med har jag uteslutit mjölkprodukter och potatisväxter (potatis, tomat, paprika med mera) för att se om jag märker någon skillnad. Jag fick idag förslaget att utesluta gluten istället så vi får se om jag testar vidare med det. Det är svårt att veta hur länge man måste utesluta något för att märka skillnad, en del saker märker man direkt, andra tar flera månader vilket känns lite kämpigt.

Nu blir det en varm dusch och sedan ska jag sova riktigt gott!

Fortsättning följer…

Ideellt arbete

Nu har jag fått lite storhetsvansinne igen och vill rädda hela världen. Jag har precis läst en bok med asylsökande barns berättelser om Dublinförordningens konsekvenser. Det som upprör mig mest är inte de lagar och regler som finns utan den orättvisa och ondska som tyvärr finns i vår värld. Jag vill helst fokusera på det som är positivt, vilket är hur mycket som helst, men vi kan inte blunda för vilka fruktansvärda öden många människor lever i varje dag. De asylsökande barnen vittnar om misshandel, övergrepp, svek, misstro och framför allt förlorade drömmar. Jag vet att jag har en lite utopisk världsbild men vill inte sluta tro att vi någon gång kan uppnå en värld där alla mår bra, får hjälp, har rätt till läkare, skola, tak över huvudet med mera.

Jag vill så gärna hjälpa dessa människor men inser att lilla jag inte kan göra allt, men alla kan göra något heter det ju! En del säger till mig att jag måste lugna ner mig och att jag inte kan gå runt och fundera på hur jag kan rädda barn med mera, jag känner dock att jag vill engagera mig ideellt för att hjälpa människor på något sätt. Det kan egentligen handla om vad som helst så länge jag känner att jag gör nytta. Många gånger har jag surfat runt bland olika hemsidor och en del organisationer/föreningar lockar mig mer än andra. En av de intressantare är http://www.mentor.se/. Där kan man bli mentor för en ungdom i ett år. Jag tror att detta skulle vara väldigt intressant och givande men det är ju det där med att man binder upp sig för ett år, jag vill inte förbinda mig till något som jag inte till 100% kan lova att fullfölja med lika stort engagemang.

Ska jag ägna mig åt läxhjälp, aktivera äldre, sticka till hemlösa, sy till barn i Afrika? Har ni några förslag på något som kan samla denna vilja att hjälpa får ni gärna komma med förslag till mig!

För att avsluta det här blogginlägget lite flummigt vill jag säga att tillsammans kan vi faktiskt göra planeten Tellus till en bättre plats!

SJ, SJ gamle vän...

Tänk så mycket skrivande en vanlig tågresa kan inspirera till. Jag har varit ute och åkt tåg och i vanlig ordning var det mycket spännande!

Redan innan jag stigit på tåget förundrades jag över människors beteende. Det är ju det där med nedskräpningen. En man som körde runt med en sopmaskin stannade framför varje tuggummi för att hoppa av maskinen och skrapa bort tuggummit för hand med en liten skrapa. Han stod mer böjd över folks gamla Hubba Bubba kryddade med saliv än han satt på sin maskin. Är det så svårt att ta sig bort till en av alla de papperskorgar som finns och dumpa sitt DNA-test där?

När jag skulle hoppa på tåget var det redan fullt. Det visslades för fullt och jag lyckades trycka mig in i massan innan dörrarna stängdes. När det är så mycket folk på tåget kan jag ibland tycka att det känns lite dumt att gå fram till någon och säga ”Det där är min plats”. Någon som tagit av sig jackan, plockat fram en bok och gjort sig bekväm. Någon som sedan inser att det var en nitlott att välja just den platsen och att han/hon kanske fått sitta hela vägen om han/hon valt ett annat nummer i platslotteriet. Den här gången satt det en man på min plats men han hade platsen bredvid och så ha behövde bara hoppa ett steg (även om det inte var så bara med ett par gigantiska väskor mellan oss).

Väl på tåget har jag sällan varit så glad över att ha betalat de där 30 kronorna extra för sittplats. Jag har många gånger fått stå långa sträckor så när de gäller tretimmarsresor tar jag helst det säkra före det osäkra. Jag är tacksam över att jag inte lider av klaustrofobi då jag blev rejält inbäddad bland tunga väskor och människor. Men jag fick sitta! Hela gången fylldes av mer ekonomiska resenärer som valt att ha kvar de där 30 kronorna på bankkontot (läs dagliga pendlare).

Jag inbillade mig att folket skulle avta i Helsingborg men tji fick jag. Utanför fönstret sprang folk fram och tillbaka, man kunde se paniken smyga sig fram i ögonen på dem. Även jag bjöd på en liten show när jag slog pannan i fönstret då jag nyfiket studerade hysterin där ute. Ut ur högtalarna ropades det flera gånger att det var många som ville på tåget och att vi skulle trycka ihop oss så mycket det gick så att alla kom med. Efter en stunds pusslande var nog alla på och vi tuffade vidare. Mellan väskor och alla stående fanns nu även två hundar. Ordväxling uppstod mellan hundägaren och en allergisk tjej. Det var inte speciellt skoj för varken hundägare eller allergiker. Själv vågade jag inte plocka upp och äta baren jag hade med mig för då hade säkert någon fått en allergisk reaktion av nötterna i den. Hundägaren tryckte upp rumpan i en kvinna som ändå lyckades slappna av så bra att hon snarkade. Någon ryckte argt åt sig sin halsduk när någon annan i all välmening plockade upp den från golvet, en mobil ringde och ringde flera gånger om utan att någon svarade i den, någon spelade spel på mobilen med ljudet på, någon fick panik och fick snabbt rafsa ihop sina saker när hon upptäckte att hon skulle av, någon fick tränga sig fram och tillbaka när han glömt ett par väskor, lite som det brukar vara på tåg.

En liten stund senare ropades det i högtalarna igen: ”Vi börjar närma oss Ängelholm. Dörren längst bak i tåget fungerar inte så ni som ska av tåget, försök ta er fram redan nu om det är möjligt”... om det är möjligt, så trångt var det alltså.

Nästa upprörda utrop handlade om att rökning var strängt förbjudet på tåget. Av det långa meddelandet och upprördheten i utroparens röst kunde man tydligt förstå att någon verkligen hade rökt på tåget.

När jag satt där intryckt i mitt lilla hörn återkom samma tanke gång på gång: ”Måtte jag inte bli kissnödig!”. Jag ångrade det där kaffet jag snabbt hällde i mig innan jag gick och lät bli att dricka vatten trots att jag var törstig. Jag höll mig några timmar för jag ville inte ge mig på att klättra mellan människor. Det hade dessutom blivit för bökigt att ta med väskan och jag ville heller inte lämna den med killen som öppet satt och pratade i telefon om hur man kunde fuska på kissprov och vad han skulle handla på krita i helgen.

Jag har sagt det många gånger och säger det igen, människor är mycket intressanta och jag skulle kunna skriva om 10 händelser till på bara de här tågresan men om ni ska orka läsa mina blogginlägg får jag nog begränsa mig lite.

Läshunger

Nästa vecka ska vi ha litteraturseminarium på ateljeristautbildningen så tills dess ska jag läsa och reflektera över två böcker. Den ena boken jag ska reflektera över handlar om att reflektera så det kan kanske bli lite flummigt, men inte ett dugg mindre intressant för det. Då jag (förhoppningsvis) är klar med mina andra två kurser har jag nu mer tid till att läsa annat. Tur är väl det för som om det inte vore nog med alla de olästa böcker som redan står i bokhyllan och väntar på att jag ska dyka ner i dem växer även högen med böcker jag lånat av bekanta, för att inte tala om de jag hittar på biblioteket.

Denna boktörst verkar inte vilja försvinna men det är jag bara glad över. Nu i helgen hoppas jag på att hinna med att plöja några böcker. Bland de översta böckerna ligger förstås de jag ska läsa till skolan men även Smärtans barn av Waris Dirie, Ego woman av Carolina Gynning, en bok om mindfulnes, en bok om mentalisering, en bok om asylsökande barn och Det du inte såg av Patrik Sjöberg. Kanske börjar jag med någon av dem, kanske blir det någon helt annan.

Jag återkommer med recensioner efter helgen!

Grönsaksfest

De flesta instämmer nog i att det är bra att äta mycket grönsaker. Själv mumsar jag gärna i mig alla möjliga sorters kaninmat men till er som kanske tycker att det känns lite motigt att få i sig rätt mängd vill jag komma med lite tips. Tro mig, det finns mycket mer än gurka, tomat och isbergssallad.

Dagens mumsfilibaba står brysselkålen för. Den är god kokt men idag testade vi att skiva och woka den istället. Riktigt gott, det finns en risk för att detta blir något vi kommer äta ofta. De kräver lite salt men då vi i dagens nyheter kan höra att forskare varnar för jodbrist i Sverige kan ni ju välja jodsalt och slå två flugor i en smäll.

En annan av mina svagheter i grönsaksdisken är rödbetor. Kokta, ugnsbakade, rårivna, you name it, I love it! Nu är det ju så att jag gillar i stort sett all mat, det är mitt problem och en av anledningarna till att jag lätt drar på mig några extrakilon. Mat är ju så gott, all mat! Detta är klart en stor fördel då jag inte tycker att det är på något sätt jobbigt att få i mig bra mat, svårigheten ligger i att inte äta en massa annat också. För att återgå till rödbetorna så kan jag äta nykokta, rykande rödbetor tillsammans med endast keso. Varken mer eller mindre, det är jättegott! En ljummen sallad där nybakade rödbetor står för det varma är också en riktig favorit. Jag använder ett recept från Itrim men jag är säker på att ni snabbt kan googla fram en uppsjö av varianter.

Dagens tredje favorit är squash/ zucchini. Nomineringen lyder som följer: En god grönsak med en uppsjö av användningsområden. Allt ifrån mindre bitar i salladen och köttfärssåsen till gratänger, soppor och lasagne. Hyvla zucchinin med osthyveln och använd istället för lasagneplattor, skiva den och grilla på sommaren, ugnsbaka den tillsammans med rotfrukter… en del har svårt för konsistensen, jag älskar den!

Fler tips kommer framöver men om ni har några favoriter får ni gärna dela med er, omväxling förnöjer!

Fritid

Det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden. Det beror mestadels på att jag suttit med näsan i skolböckerna och ägnat varenda ledig stund åt att läsa, skriva och lämna in arbete efter arbete. Nu har jag avslutat två kurser (så länge lärarna håller med om att jag är klar med dem) och har plötsligt återfått det där som kallas fritid. I lördags blev det bio, i söndags blev det pyssel, igår kröp jag ner under täcket redan klockan 20 och somnade en halvtimme senare.

Jag tycker verkligen om att studera och kommer utan tveckan samla på mig en hel del akademiska poäng till i framtiden. Den här terminen blir det dock "bara" ateljeristautbildningen på högskolenivå och jag ser fram emot att hinna läsa alla andra böcker jag staplat på hög.

Den där fritiden har jag inga som helst problem med att fylla med diverse aktiviteter men nu kan jag ta tag i mitt nyårslöfte på riktigt och lära mig att slappna av. Dessutom känner jag nu att jag har tid att verkligen skriva om ditten och datten igen så ni kan räkna med lite bättre uppdatering på bloggen!

Glädje och smärta

Fredagen vad fantastisk. Efter sovmorgonen blev det en spontan promenad till havet tillsammans med en kompis. Skönt väder, trevligt sällskap och underbart att komma ut i friska luften. På grund av envisa förkylningar har det inte blivit så mycket motion i julhelgerna och då brukar det vara lite segt att komma igång igen. Efter promenaden var det hem och duscha för att sedan åka till Ronneby och träffa underbara vänner. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Det spenderades en del timmar i bil på resan dit och hem men jag tyckte mest att det var mysigt att sitta och prata med Andreas om allt från framtidsdrömmar till onaturliga fenomen. Dagen fick högsta poäng i trivselkategorin.

Planen var att lördagen skulle bli minst lika mysig. Andreas och jag hade bestämt att vi skulle gå på riktig dejt på kvällen. Vi började dagen (efter att ha sovit läääänge) med en promenad till havet igen. Eller rättare sagt, planen var att vi skulle ta oss dit. Vi kom bara ca 100 meter sedan högg det till i mitt knä och jag kunde inte gå längre. Det var nätt och jämt att jag kunde ta mig hem för det gjorde så fruktansvärt ont. Denna värk/smärta är något som näst intill försvann direkt efter viktnedgången och jag var överlycklig över att det var så lätt fixat då ingen läkare kunnat hjälpa mig. Nu är det dock lika illa igen och är det inte knät så är det höften, eller fötterna… riktigt tröttsamt. Hur som helst lät jag tyvärr smärtan vinna över mig i dubbel bemärkelse då jag deppade över detta en bra stund. Jag var inte ens sugen på att gå ut och äta längre så det vi istället gjorde var att köpa hem indiskt och hyrde tre filmer. Vi betade av två igår, Jägarna 2 och Hanna.

Det där med smärtan ska jag försöka ta tag i igen för jag vill verkligen inte ha det såhär, känner mig riktigt begränsad och det är sjukt frustrerande att inte kunna träna och röra på sig när man verkligen vill. Jag tänker inte låta något som gör ont vinna över mig, en dag ska jag stå där, högst uppe på Kebnekaises topp!

Keso, Holiday och tredagarshelg!

Keso med tinade hallon, färska blåbär och färsk ananas. DET, mina vänner, slår vilken hotellfrukost som helst!

Jag har ännu en gång lyckats sova ut, guldstjärna till mig. I veckan gick det väl lite si sådär med det på grund av plugg, bokskrivande och behovet av att se Cameron Diaz förälska sig i Jude Law. Holiday är en av mina favoritfilmer och en av de ytterst få som jag vill se igen direkt när eftertexterna börjar rulla. En riktigt söt historia.

Tredagarshelg är ett fantastiskt påfund som jag tycker borde finnas med i kalendern betydligt oftare. Den här helgen har jag ganska mycket inplanerat men eftersom man får en dag extra kan jag boka in både nöje och måsten. Att städa vindsförrådet känns kanske inte så lockande men om man vet att man får två dagars nöje med underbara människor också är det betydligt lättare. Det kommer även att bli en del plugg. Det har varit otroligt intressant och lärorikt med alla kurser i höst men det känns ändå skönt att två snart är avslutade och jag får lite mer tid till annat. Jag har börjat skriva på en bok som jag vill jobba vidare med. Vem vet, ni kanske vill läsa den en dag?

Pluggpanik

Igår eftermiddag var jag med om en näst intill panikartad upplevelse. Jag surfade förbi Malmö högskolas hemsida för att skriva ut sista uppgiften till en kurs jag läser. Jag hade funderat lite över uppgiften tidigare men tagit jullov från studierna eftersom den ändå inte skulle in förrän någon gång i mitten på januari. Jag skrev alltså ut uppgiften och ögnade snabbt igenom den. Jag stannade upp och läste om en mening gång på gång, läste jag rätt? ”Inlämning vecka 1, senast den 5/1 – 12”. Shit pommes frites. Som ni tidigare kunnat läsa är jag sällan ute i god när det gäller mina inlämningar av arbeten men att vara så vilse i pannkakan när man tror att man har full koll är ganska obehagligt.  Jag hade inte ens börjat skriva och den här uppgiften är kursens slutliga och sammanfattar allt tidigare arbete. Den ska även innehålla en hel del kopplingar till litteraturen (en hel trave med böcker).

Jag blev först så stressad att jag inte kunde tänka klart och börja någonstans. Jag gick istället och bad min sambo om en stärkande kram. Det hjälpte! Det där med att sluta stressa började ju bra, NOT! Men det kanske bara är ett tecken på att jag är mänsklig. När jag väl satt igång flöt det på ganska bra och idag gick det faktiskt ännu smidigare. Kaffekokaren gick varm precis som tangenter och hjärnaktivitet.

Klockan är inte ens 18 och håll i hatten för grisar kan flyga, asfalten blommar, månen har trillat ner, det är sju dagar i en vecka och helvetet har frusit till is. Jag är KLAR med uppgiften och har skickat in den. Det är sex timmar kvar till midnatt och det är fortfarande en massa kväll kvar! Det allra bästa är att det ändå inte känns som ett hafsverk utan att jag faktiskt hunnit fundera en massa och är nöjd med det jag lämnat in, nu återstår det bara att se ifall läraren är lika nöjd.

Trevlig helg!

Månadens uppdrag - januari

När jag var yngre skrev jag väldigt mycket brev. Det blev både många och långa brev, en del var nog upp emot 20 sidor. Hur vettigt innehåll det var i dessa vill jag ha osagt men i tonåren antar jag att det mest handlade om killars mycket märkliga beteende och huruvida jag skulle plugga eller göra något annat.

Det finns få saker i postväg som slår ett handskrivet brev enligt mig. Dessvärre händer det inte längre speciellt ofta att det dimper ner sådana. Det är mest fönsterkuvert där avsändaren nästan jämt är ute efter pengar.

Ett mail är inte samma sak som ett brev, ett ”Grattis” på facebook är definitivt inte samma sak som ett gratulationskort med en mer personlig hälsning.

För att göra vår omgivning lite gladare lyder därför månadens uppdrag som följer:

Skriv ett brev till minst en person som inte förväntar sig det. Det kan vara en gammal brevvän, en släkting, en gammal vän du tappat kontakten med, någon du beundrar eller vem du nu tänker på när du läser det här uppdraget. Det hade varit riktigt roligt om alla gjorde detta men jag inser att alla inte är lika mycket för att skriva som jag. Känner du att du definitivt inte är brevskrivartypen kan du antingen förvåna dig själv genom att krafsa ner några rader eller istället välja att skicka ett kort med en kort hälsning.

Eftersom det är tänkt att mottagaren ska bli uteslutande glad över att få personlig post vill jag att ni skriver positivt, utesluter krämpor, dödsskjutningar och dåligt väder just den här gången och istället fokuserar på det som gör dig och andra glada. Varför inte skriva om varför du tycker om/beundrar personen/personerna du valt att skriva till?

Lycka till!

Fröken kaffetant

Koffeindjävulen har lyckats fånga mig i sitt gap. Jag har alltid stoltserat med att jag minsann inte är beroende av kaffe utan endast dricker det vid sociala tillfällen. Det är gott men inget jag känt ett riktigt starkt sug efter. Eftersom jag tillhör dem som har så mycket mjölk i kaffet att en del baristor kallar mig vällingdrickare uteslöt jag kaffe helt när jag gick på diet. När jag sedan börjat så smått igen var det precis som att kroppen ville ta igen de där månaderna då den inte ens fick sällskapsdricka. Jag blir mer och mer en sådan där kaffetant.

Fortfarande är jag raka motsatsen till många kaffedrickare som inte blir människor förrän de fått sin morgonkopp (eller kanna), jag dricker oftast min första kopp efter lunch. Tidigare drack jag en kopp om dagen och det var på lunchrasten på jobbet. På helgen drack jag aldrig kaffe själv. Nu går dock den gamla kaffekokaren varm här hemma. Nu ikväll fick jag huvudvärk och ett enorm sug efter kaffe. Ett sådant där sug som bara måste tillfredsställas. För en stund ignorerar jag alla negativa effekter såsom missfärgade tänder och väljer att fokusera på att det ju faktiskt visat sig motverka vissa typer av cancer.Nu sitter jag här och sörplar och det är väl bara att inse att den där koffeindjävulen som sagt lyckats fånga mig.

Löften, drömmar, mål och förhoppningar

Den 1 januari. Det är den dagen väldigt många börjar sitt nya liv, det gör de år efter år och när vi sedan är i slutet på december börjar alla dessa människor tänka att snart är det nytt år och DÅ, då ska det hända saker. De lovar samma saker som året innan, jobbar hårt på det några månader och sedan rullar årshjulet på precis som det brukar. Så håller vi på, jag också. De senaste åren har jag lovat mig själv att jag inte ska skjuta upp allt till sista sekunden utan planera i god tid och försöka göra alla uppgifter direkt när jag får dem. Har det funkat? Nej, det kan jag inte påstå, men det har faktiskt blivit bättre.

Livet är för kort för att man ska leva samma dag två gånger säger de, men vi lever ju hela år flera gånger om. Jag tycker att det är dags att vi hjälps åt att bryta detta tråkiga, monotona mönster mot något mer brokigt med streck åt alla håll.

Jag tror att de allra flesta har saker som de vill förändra drastiskt men aldrig riktigt lyckas med. Det kan vara att gå ner i vikt, få ordning på ekonomin, sluta röka, avsluta en utbildning, byta arbete, träffa en partner, ta körkort, börja spela fiol eller vad som helst. Varför lyckas vi då inte med detta? Jag har gett mig den på att jag inte ska sitta och tänka att ”om jag bara gick ner i vikt så….” för det funkar inte så.  Det finns saker vi inte kan styra över och så finns det ofantligt mycket mer saker vi faktiskt kan styra över. Min stora kärlek dök upp som gubben i lådan och sen gick jag ner i vikt. Det skedde inte tvärtom som jag själv vissa deppiga dagar förutspått att det skulle göra.

Personligen har jag den senaste tiden försökt att verkligen tänka igenom vad som är viktigt för mig. Vad är det jag vill fokusera på i livet? Jag vill inte lägga mer tid på att grubbla över hur jag ska bli smalare (även om jag faktiskt inte grubblat SÅ mycket över det så är det ett bra exempel), jag vill heller inte oroa mig för pengar för vid närmare eftertanke har jag det riktigt bra, bättre än de flesta t o m. Min tid är för dyrbar för att jag ska ägna den åt att sitta och oroa mig för saker som aldrig händer. Jag tycker att ni alla ska sätta er ner och fundera över vad som egentligen är viktigt. Överst på allas listor borde ordet ”Hälsa” stå. Vi vill vara friska och må bra. Många lider av kroniska sjukdomar, det är en sådan där sak vi inte kan styra över, vi kan dock styra över hur vi hanterar situationen, vilken syn på livet vi har och mycket annat. Har du ont i lederna kan du oftast ändå styra över vad du äter och hur mycket du sover, har du sömnsvårigheter kan du välja att ta en promenad istället för att se tredje reprisen på ett tv-program du inte ens tycker är roligt. Har du dålig ekonomi kan du också ta en promenad extra och styra över din sömn. Befinner du dig i en dålig relation kan du avsluta den eller arbeta hårt för att göra den bättre, Cupido kommer inte att komma och ringa på dörren med något kärlekspulver du kan strö över maten.

Det är lätt hänt att vi såhär i början på året vill förändra allt vi någonsin velat förändra på en och samma gång. Vi vill träna mer, äta bättre, sluta röka, vårda våra relationer, spara pengar, gå till tandläkaren, byta jobb, byta partner och allt annat, det vi kräver av oss själva är dock inte mänskligt. Det har tagit många år att dra på oss dessa ovanor så varför skulle vi kunna göra oss av med dem lika fort som den sista siffran i årtalet rullar fram till en ny?

Allvarligt talat, vad är viktigast? Jag har lyckats med många av de där sakerna men skulle ändå kunna skriva en lång, lång lista på nya. Jag tror dock att grunden är att börja med det som är prio ett för att du ska må bra. Jag säger inte att man inte ska ha löften eller mål, det är BRA att sätta upp tydliga mål men välj några få, kanske helt annorlunda än tidigare år, och fokusera på dem.

Jag stressar enormt mycket och inser att detta är en punkt jag bör arbeta med så fort som möjligt. Slutar jag inte stressa kan jag ändå inte behålla vikten, njuta av nuet, sova gott och må bra. Allt hänger ju ihop i en enda stor hälsocirkel. Det är ytterst sällan jag känner mig helt avslappnad och den känslan, känslan av harmoni, tänker jag leta upp under 2012.

En stor del av mig skulle vilja skriva ner en lång lista (jag älskar att skriva listor) över löften år 2012. Jag vill träffa mina vänner mer, jag vill ju såklart skriva, jag vill (och ska) spara en massa pengar till hus osv men ju mer jag tänker desto mer inser jag att allt påverkas av stressen. Att skriva och umgås med vänner är saker som får mig att slappna av, alltså är detta något jag ska göra mer av. Att grubbla över saker jag inte kan påverka skapar bara negativa känslor så det ska jag göra mindre av, alternativt se till att mot alla odds ändå påverka dessa saker.

Lycka till med alla era löften, drömmar, mål och förhoppningar. 2012 kommer bli fantastiskt!