Nu har jag fått lite storhetsvansinne igen och vill rädda hela världen. Jag har precis läst en bok med asylsökande barns berättelser om Dublinförordningens konsekvenser. Det som upprör mig mest är inte de lagar och regler som finns utan den orättvisa och ondska som tyvärr finns i vår värld. Jag vill helst fokusera på det som är positivt, vilket är hur mycket som helst, men vi kan inte blunda för vilka fruktansvärda öden många människor lever i varje dag. De asylsökande barnen vittnar om misshandel, övergrepp, svek, misstro och framför allt förlorade drömmar. Jag vet att jag har en lite utopisk världsbild men vill inte sluta tro att vi någon gång kan uppnå en värld där alla mår bra, får hjälp, har rätt till läkare, skola, tak över huvudet med mera.
Jag vill så gärna hjälpa dessa människor men inser att lilla jag inte kan göra allt, men alla kan göra något heter det ju! En del säger till mig att jag måste lugna ner mig och att jag inte kan gå runt och fundera på hur jag kan rädda barn med mera, jag känner dock att jag vill engagera mig ideellt för att hjälpa människor på något sätt. Det kan egentligen handla om vad som helst så länge jag känner att jag gör nytta. Många gånger har jag surfat runt bland olika hemsidor och en del organisationer/föreningar lockar mig mer än andra. En av de intressantare är http://www.mentor.se/. Där kan man bli mentor för en ungdom i ett år. Jag tror att detta skulle vara väldigt intressant och givande men det är ju det där med att man binder upp sig för ett år, jag vill inte förbinda mig till något som jag inte till 100% kan lova att fullfölja med lika stort engagemang.
Ska jag ägna mig åt läxhjälp, aktivera äldre, sticka till hemlösa, sy till barn i Afrika? Har ni några förslag på något som kan samla denna vilja att hjälpa får ni gärna komma med förslag till mig!
För att avsluta det här blogginlägget lite flummigt vill jag säga att tillsammans kan vi faktiskt göra planeten Tellus till en bättre plats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar