Koffeindjävulen har lyckats fånga mig i sitt gap. Jag har alltid stoltserat med att jag minsann inte är beroende av kaffe utan endast dricker det vid sociala tillfällen. Det är gott men inget jag känt ett riktigt starkt sug efter. Eftersom jag tillhör dem som har så mycket mjölk i kaffet att en del baristor kallar mig vällingdrickare uteslöt jag kaffe helt när jag gick på diet. När jag sedan börjat så smått igen var det precis som att kroppen ville ta igen de där månaderna då den inte ens fick sällskapsdricka. Jag blir mer och mer en sådan där kaffetant.
Fortfarande är jag raka motsatsen till många kaffedrickare som inte blir människor förrän de fått sin morgonkopp (eller kanna), jag dricker oftast min första kopp efter lunch. Tidigare drack jag en kopp om dagen och det var på lunchrasten på jobbet. På helgen drack jag aldrig kaffe själv. Nu går dock den gamla kaffekokaren varm här hemma. Nu ikväll fick jag huvudvärk och ett enorm sug efter kaffe. Ett sådant där sug som bara måste tillfredsställas. För en stund ignorerar jag alla negativa effekter såsom missfärgade tänder och väljer att fokusera på att det ju faktiskt visat sig motverka vissa typer av cancer.Nu sitter jag här och sörplar och det är väl bara att inse att den där koffeindjävulen som sagt lyckats fånga mig.
Skönt att höra att man inte är ensam kaffe-tant! <3
SvaraRadera