Den där tiden

Tiden är det enda här i världen som är 100 procent rättvist. Alla har lika mycket tid, oavsett om man bor i de norrländska skogarna, i hektiska New York, eller i de fattigaste delarna av Tanzania så har man 24 timmar på dygnet sju dagar i veckan. En del har 7-8 barn, andra har 10 hundar, en del har en enorm gräsmatta som ska klippas och andra har två heltidsjobb, deras tid är ändå den samma som tiden för de som är arbetslösa singlar och spenderar större delen av dagarna i tv-soffan (jag VET att detta inte är något som alla arbetslösa eller singlar gör så lägg inte energi på det, det är ett exempel).

Trots att jag vet detta, att alla har lika mycket tid, tillhör jag dem som gärna antingen hade klonat mig eller kunnat stoppa klockan. Mitt största problem (som kanske egentligen är mer en gåva) är att jag vill så enormt mycket. Jag vill arbeta, jag vill studera, jag vill träna, jag vill inreda hemmet, jag vill träffa släkt och vänner, ofta! Jag vill läsa, skriva, måla, odla mina egna grönsaker, baka mitt eget bröd och göra min egen sylt. Jag vill lära mig dreja, prata spanska och läsa historia. Jag vill fortsätta arbeta som förskollärare, öppna egen butik och skriva böcker. Jag vill vara mentor till ungdomar, vara volontär vid läxläsning och rädda världen. Travarna med böcker jag vill läsa växer och växer. Listan på platser och personer jag vill besöka blir också bara längre och längre. Jag vill göra gratulationskort, göra tjusiga paket, virka en pläd och binda egna buketter. Jag vill engagera mig i frågor som berör mig, jag vill skriva insändare och bli bättre på att spela gitarr. Jag vill ha många middagar, duka vackert och bjuda till fest. Listan tar aldrig slut, jag vill göra hur mycket som helst och känner ofta att tiden inte riktigt räcker till. Tid är dock inte någonting man har, det är något man tar sig. Jag ska bli bättre på att ta mig tid för att träffa vänner och göra saker som jag verkligen mår bra av och jag ska försöka minska ner på de där klassiska tidstjuvarna. Vad hände med filurerna som skulle hacka facebook? Jag blev lite snopen när de inte fixade mig mer tid.

Flera år på rad har jag haft som nyårslöfte att jag ska planera bättre, ha mer framförhållning och organisera mig. Det ser ut att bli en favorit i repris det här året.

Jag har bestämt mig, inte för att börja äta Lätta, utan för att lära mig att leva i nuet. Inte alltid tänka fem steg framåt utan faktiskt stanna upp och njuta. Naturligtvis måste man prioritera, ingen kan göra allt (även om jag gärna vill). Vad är då viktigast för mig? Nummer ett är hälsan, mår jag inte bra blir allt det andra lite halvdant. Därför ska träningspass och egentid in i kalendern. Relationer är viktigt för alla människor och dessa ska jag bli bättre på att vårda. Inte för att det på något sätt varit dåligt fram tills nu men jag vill gärna träffa släkt och vänner mer, jag ska ta mig mer tid för detta. Det är ett löfte!

Memento mori!