Om mig

Jag tror att de flesta av er som läser min blogg är personer som känner mig ganska väl men för er andra kommer här en liten berättelse om vem den jonglerande tjejen är.

På den gamla goda ”Kamratpostentiden” hade det räckt med att skriva ”Jag är en pigg och glad tjej på 30 jordsnurr. Jag bor i Malmö tillsammans med min sambo Andreas, vår katt och ett gäng fiskar. Jag älskar jordgubbar, böcker, tzatziki…” Nu känns det emellertid som att när jag inte ens är tjugonånting längre bör jag skriva lite mer ingående så vi tar det från början.

Jag är uppvuxen på landet. När jag säger landet så menar jag LANDET. Fram tills att jag var 16 år bodde jag på en bondgård på Österlen. Det var sju kilometer till närmsta busshållplats och lika långt till… ja till det mesta faktiskt.  Under vinterhalvåret ägnade vi morgnarna åt att lyssna på radio för att höra ifall skolbussen var inställd på grund av snön. Det fanns stunder då jag blev uttråkad av att bo så långt ifrån allt och alla men när mina föräldrar separerade och jag som 16-åring flyttade till orten med busshållplats sa jag till min mamma att ”det har ändå varit bra att växa upp där bland kojävlarna”. Det var det, det var alldeles fantastiskt på de flesta sätt. När jag som 20-åring flyttade till Malmö fick jag ibland höra att jag växt upp i en bubbla och inte visste något om hur världen såg ut på riktigt men jag gillade och gillar fortfarande min lilla bubbla. Under hela min skolgång såg jag ett enda slag, det var allt vad slagsmål jag kan minnas och då var det stor kalabalik på Kastanjeskolan.

Min pappa var bonde och hade ett tag maskinstation, min mamma pendlade till Malmö där hon arbetade som ingenjör.  Det var ganska stora kontraster men när de pratar om mig och min fyra år yngre bror brukar de säga att ”det blev en bra blandning”. Jag får väl säga att jag är en blandning på många sätt för jag trivs allra bäst när jag upplever variation och får hitta på olika saker. Jag kan gå på hippaste nattklubben ena helgen för att sitta hemma och virka nästa (de senaste åren har det blivit alltmer av det senare). I somras var jag ute och paddlade och sov i tält nästa gång blir det kanske dyrt hotell och shopping. Jag tycker om att läsa, promenera, shoppa, fika, laga mat, pyssla och mycket mer. ”Livet är för kort för att man ska leva samma dag två gånger”.

Jag är ganska mörk och får ibland frågan om jag har rötter i något annat land. Ibland svarar jag att min mamma kommer från ett annat land, hon är nämligen från Norrland. Jag har ägnat en del somrar åt att räkna renar längs de långa skogsvägarna, äta palt och dricka kaffe från en perkolator (som man aldrig ser i Skåne). Jag är glad också över denna blandning, skånska slätter och norrländska skogar, Sverige är fantastiskt vackert!

Nu bor jag som sagt i Malmö, mitt i smeten, och har det hur bra som helst. Mycket i livet underlättas av att jag kan gå nästan vart jag vill, samtidigt längtar jag efter att ha fler fönster att putsa, gräs att klippa, takrännor att rensa och egen tvättstuga. Hus står högt på önskelistan.

Jag har alltid varit social och velat ha mycket människor i min närhet. Det finns dagar då jag vill vara helt själv och bara vara men efter ett tag blir jag rastlös och vill ut i vimlet igen. Tidigt bestämde jag mig för att jag ville arbeta med barn, eller i alla fall med människor. Det blev barn- och fritid på gymnasiet och efter ett års psykologistudier började jag läsa till förskollärare. Nästan sju år efter min examen känns det fortfarande väldigt rätt. För tillfället arbetar jag med 1- och 2-åringar, det är fantastiska, stora människor i små kroppar. Den dagen jag känner att jag inte utvecklas längre kommer jag leta mig vidare. Förskolläraryrket är inte direkt något som kommer göra mig ekonomiskt oberoende men för mig är det viktigare med ett liv rikt på leenden än ett liv rikt på siffror.

Jag tycker om att ha mycket att göra och vill hela tiden utmanas. Det är dock viktigt att det jag gör känns meningsfullt för mig. I våras kände jag en stark kunskapstörst och sökte tre kurser: En ateljeristautbildning, en handledarutbildning och interkulturell pedagogik, migration och integration. Jag blev antagen till alla tre och eftersom jag är Lena och inte förstår begreppet lagom tackade jag ja till alla. Efter detta anmälde jag mig även till en kurs i TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) och en studiecirkel så hösten var räddad. Med tanke på hur mycket jag har att läsa borde jag köpa årskort på SJ. Jag läser mest när jag åker tåg nämligen och det gör jag inte så ofta. Hela lärarutbildningen läste jag in på tåget mellan Malmö och Kristianstad. Perfekt för mig, när jag kom hem var jag klar med studierna för dagen och var ledig tills nästa morgon då tåget rullade ut från Malmö central och böckerna plockades upp igen.

Slutligen kan jag säga att jag inte bara gillar att läsa utan även att skriva. När jag väl satt mig vid tangentbordet trycks tangenterna ner i en rasande fart och innan jag hinner blinka har jag skrivit ett tiosidigt dokument. Under mina studier har jag aldrig haft problem med att få ihop rätt antal tecken eller sidor, det har istället varit en utmaning för mig att begränsa mig, minska på svamlet och hålla mig till det mest väsentliga. Ni som vill läsa min blogg får alltså stå ut med att det är en hel del att läsa.