Har ni sett klippet med bruden som mitt under sin egen vigsel plockar upp sin mobiltelefon ur dekolletaget och börjar knappra på den medan vigselförrättaren pratar vidare? Den blivande maken står bredvid och ser minst sagt besvärad ut. Snacka om att missa det viktiga i livet! VAD kan vara så viktigt på mobilen att man låter det förstöra den dag som ska vara den mest fantastiska under hela livet (bortsett från eventuella barnafödslar)? Jag tycker att det är illa nog när gästerna sitter och pillar på mobilen under middagen, att då se en av huvudpersonerna göra det under själva vigseln, ja man undrar ju om det är på riktigt.
Det är totalt omöjligt att ha fokus på allt som händer omkring en samtidigt. Jag åker buss dagligen. Förut satt jag ofta och bara observerade människor vilket var otroligt intressant. Människor är verkligen spännande i sitt handlande och i sina samtal. Jag fick ihop många roliga historier om mina medresenärer (och säkert de om mig). Nu är jag inne i en period då jag oftast sitter med näsan nere i en bok eller tidning och då missar jag självklart allt spännande allt bussfolk har för sig. Detta till några av mina vänners stora besvikelse.
Jag kan ibland känna att jag längtar efter att åka ut till en stuga i skogen med bara en hög böcker, ett block och en penna. Utan mobil, dator eller något annat som kan distrahera mig. Vi är många som är ständigt uppkopplade och har koll på allt och alla. En del är rädda för att missa stora världsnyheter, andra är rädda för att missa vem som ändrar sin status på facebook. Även om jag inte tillhör någon av dessa kategorier fullt ut så har jag nog en lightvariant av båda. Jag har skrivit om det här ämnet tidigare men fortfarande är det första jag gör när jag kommer hem att sätta på datorn. Den är faktiskt ganska beroendeframkallande den där datorn. När jag var och hälsade på min pappa i helgen loggade jag inte in på internet över huvud taget, och vet ni, det gick hur bra som helst. Jag överlevde, jag mådde inte dåligt och ännu känner jag inte att jag missat något sensationellt. Tvärtom tyckte jag faktiskt att det var ganska skönt och kände att det inte gjorde så mycket att jag tillhör den utdöende arten ”Desomännuinteharensmartphone”. Mitt skrivande tänker jag inte dra ner på då det är något jag verkligen mår bra av samtidigt som det ju faktiskt blir något. Det är de där tidstjuvarna jag vill bli av med, bättring på det!
Min kalender är fullkomligen sönderklottrad resten av året och ska jag hinna med allt som står i den utan att stressa sönder mig är det viktigt att jag minskar på de där tidstjuvarna och är lite effektiv så att jag även kan vila mentalt när jag vilar fysiskt.
Fortsättning följer…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar