söndag 6 november 2011

Den Svenska förskolan

Med anledning av Kalla faktas reportage om olyckor på förskolor vill jag lyfta debatten om storleken på barngrupperna i förskolan. I Sverige har vi allmän förskola, det innebär att alla barn från 3-års ålder har rätt att gå i förskolan. Barnen har rätt till förskola heter det. Det är alltså inte föräldrarna som har rätt till barnpassning utan alla barn i Sverige har rätt till en pedagogisk verksamhet som gynnar deras utveckling.

I Kalla fakta får personalen på förskolorna mycket kritik för att de inte hela tiden kan se alla barn. Naturligtvis ska de ha uppsikt över barnen och inte springa iväg för att hämta posten när de är ensamma i barngruppen, det är dock fysiskt omöjligt att tre vuxna konstant ska hålla ögonen på över 20 barn samtidigt. Det är heller inte realistiskt att dessa tre pedagoger arbetar från 06.00 på morgonen till 18.00 på kvällen varje dag, alltså är det ofta två pedagoger som ensamma ska hålla uppsikt på barnen samtidigt som de ska ha en pedagogisk verksamhet med ett tydligt syfte.

Vi som arbetar i förskolan har väldigt strikta riktlinjer för vad vi ska göra, vad vi ska sträva efter och ofta även hur detta ska gå till. Vi har sedan 1998 en läroplan (Lpfö98) att följa, den 1 juli i år trädde en ny reviderad version i kraft. I den tydliggörs uppdraget för alla som arbetar i förskolan. Det finns tydliga mål vi ska sträva efter, bland annat att varje barn utvecklar allt ifrån kommunikation, motorik och självständighet till nyfikenhet, matematisk förmåga samt intresse för teknik och naturvetenskap.

Utöver det dagliga arbetet med barnen där vi ska hinna med allt var detta innebär ska vi hinna fortbilda oss och hålla oss ajour inom aktuell forskning. Vi ska dokumentera, reflektera, analysera och diskutera, något som är väldigt viktigt för att få en kvalitativ verksamhet. Vi vill hinna samarbeta med föräldrarna, bjuda in dem, delge dem information och göra gemensamma aktiviteter. Ingenstans står det att personalen i förskolan ska stressa, känna sig otillräcklig eller bli utarbetad, ändå är det detta som pågår dagligen i många av våra förskolor. Än värre är det att barnen, små oskyldiga människor, utsätts för denna stress. Forskning har i många år visat på att det är direkt skadligt för barn att vistas i för stora barngrupper, det kan påverka deras identitets- och språkutveckling och det kan även ge barnen psykiska svårigheter längre fram i livet. Varför, VARFÖR görs då inget åt detta? Tvärtom bokstavligt talat trycks det in fler och fler barn och istället för att minska så har antalet stora barngrupper ökat.

Varför ska då pedagoger ibland gå ifrån barngruppen för att reflektera, gå på kurs, dokumentera eller läsa? För att vi och verksamheten måste utvecklas! Vill du som förälder lämna ditt barn hela dagarna till personer som inte bryr sig om vad forskningen säger om barns utveckling och lärande? Går jag till läkaren vill jag inte att han/hon säger: ”Jag är en bra läkare för jag är väldigt mycket tillsammans med mina patienter men jag håller mig till det jag lärde mig när jag läste till läkare 1973, den där nya kunskapen är inget för mig. Nu ska du genomgå en operation a la 1958”. INGEN hade accepterat detta, varför ska vi då nöja oss med det när det gäller barnen, det viktigaste vi har? Det behövs helt enkelt fler vuxna per barn för att kunna lägga en bra grund för barnens fortsatta utveckling och liv.

Vi som arbetar i förskolan ska enligt läroplanen sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar, förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra. Detta kämpar vi med för fullt samtidigt som vi undrar vem som lever sig in i vår situation, vem som tar ansvar för de stora barngrupperna, vem som tar hänsyn till BARNEN och inte bara hur siffrorna ser ut i budgeten just idag.

Jag hävdar bestämt att det är bra för barn att gå i förskola, en plats där de får träffa andra barn, stimuleras i sin utveckling och få stöd i att utveckla allt som står i läroplanen och mer därtill. Jag undrar dock vart vi är på väg när ett välfärdsland som Sverige trots allt är, går rakt emot vad all forskning säger. Jag är helt övertygad om att de kostnader som behövs för att ge förskolan rätt resurser nu är betydligt lägre än de som annars kommer behövas i framtiden för att ta hand om alla svårigheter som kommer uppstå.

Alla som arbetar i förskolan är väl medvetna om problemet med för stora barngrupper. Vi är många som känner oss otillräckliga, sönderstressade och framför allt ledsna över att inte kunna ge barnen den förskola de förtjänar. Ofta lyfts den här diskussionen inom förskolans väggar. När vi ska reflektera eller planera andra saker kommer ofta kommentarer om att det inte finns tillräckligt med tid och resurser. Men vad gör vi åt saken? Hur ska det kunna bli bättre om vi som är väl insatta i situationen inte gör oss hörda? Det är dags att lyfta den här diskussionen utanför fikarummets stängda dörrar. Det här är inte ett problem för den enskilda förskolan, det är ett problem som finns i hela landet och någon måste börja ta ansvar. Gör din röst hörd och berätta för omvärlden hur det faktiskt ser ut. Acceptera inte att det trycks in barn som om de bara vore pengar och inte individer som behöver stöd, stimulans och framför allt trygghet. Skriv protestlistor, maila politiker, prata med föräldrar, vänner och alla andra. Det problem vi har i förskolan idag kommer annars synas i alla andra verksamheter om ett antal år. Nu är det på tiden att vi slutar gnälla och gör något åt den här saken! Att vi sitter och beklagar oss för varandra leder ingenstans, absolut ingenstans.

Jag vill också uppmana alla föräldrar att göra sin röst hörd, alla vill sitt barns bästa och de stora barngrupper som idag finns i förskolan är långt ifrån det bästa för barnen. Jag vill fortfarande bestämt hävda att det är bra för barn att gå i förskolan, mitt syfte med det här inlägget är inte att alla föräldrar ska springa och säga upp sina barns förskoleplatser, istället vill jag att alla vuxna tar ett gemensamt ansvar för att göra Sveriges förskolor ännu bättre än de redan är.

Skriv insändare, kontakta politiker, prata med media, prata med släkt och vänner. Förklara situationen! GÖR NÅGOT!

Förskoleminister Nyamko Sabuni: http://www.regeringen.se/sb/d/7397
Statsminister Fredrik Reinfelt: http://www.regeringen.se/sb/d/7370

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet, vi måste göra något åt barnens situation på förskolan och jag håller med dig om att det går ju inte att bara gnälla man måste agera också.

    SvaraRadera